Livet och Kärleken........
Vad blåögd och naiv man var när man var i 15-20 års åldern, fanns ju bara stora kärleken i huvudet, man gick in i allt utan att tänka....det var ju så bra...man mådde som en kung.... man tänkte aldrig på konsekvenserna... hur ont det skulle kunna kännas den dag allt var över..........
Den första stunden man insåg att livet inte var rosa moln å evig kärlek, försöker minnas...man har gömt undan den stunden djupt inne i sig själv någonstans.... vill ta fram den igen...känna smärtan.... för jag vet att jag klarar av den....gjort det förstå gången och kommer kunna göra det 100 gånger till.... bara för att kunna se om man blivit starkare...
"first cut is the deepest"
Men KANSKE KANSKE är det på dom rosa molnen man ska vara...alltid gå in med den tanken.... men ska man inte tänka efter då....vara rädd....oroa sig....bygga upp en mur runt sig som ingen kan knäcka..... Rädsla.....???
Rädsla eller ALL IN......
Nu när man är äldre e det inte lika lätt mer....... det ska till så mkt.... så mkt som måste stämma innan man får den känslan igen...lyckan...glädjen.... pirret.... fjärilarna....... Har man blivit för kräsen...för erfaren.... vet man alldeles för mkt vad man vill.... ??? Jag vet inte........
Men en sak vet jag......... när jag får den känslan igen......pirret............ välja rädslan????
Hmmmmmm då känner ni inte mig..............
ALL IN................ ALWAYS...............
puss................//Daniel
